Bara en dag kvar..

.. tills jag åker ifrån detta vinterland och förhoppningsvis kommer våren och möter mig.

Har dock inte mått så bra alla dagar, tror jag har fått i mig nåt som inte ville vara kvar i magen iaf.. ja ni förstår!

Vad är kärlek?

"Kärlek är nästan omöjligt att beskriva. Känslan och upplevelsen är olika för olika personer och kan variera från var gång man blir kär. "

Kärlek enligt SAOL

"en stark känsla. Böjelse för någon med en önskan om föremålets lycka och välgång. Glädje och tillfredsställelse över att befinna sig i denna persons närhet och att göra honom eller henne till lags. Innerlig tillgivenhet."

När man inte blir kär

"En del prioriterar bort kärleken, kanske av rädsla eller religiösa skäl. Kanske har man blivit kär i fel personer tidigare och har dåliga erfarenheter från det. En del personer klarar av att leva utan kärlek men för många kan det leda till nedstämdhet eller depression. Att våga bejaka sina känslor och göra någonting åt dem kan vara svårt. Om du känner att du mår dåligt på grund av detta kan beteendeterapi hjälpa. I terapin lär du dig att se ditt beteendemönster och kanske förändra delar av det."

Ja jag håller med om del i ovanstående text. Jag tror att alla människor behöver kärlek, även fast man har valt att vara ensam så tror jag ändå att den personen behöver känna kärlek från någon. Alla människor behöver en närhet till en annan part. Och visst finns det lycklig och olycklig kärlek. Alla kommer nog få testa på båda delarna. Det är nyttigt annars kan man inte skilja på dem. Men så är det väl på alla delar i livet. Man måste ha tråkigt för att kunna ha roligt och verkligen uppskatta när man har roligt. Man får sätta värde på det som är positivt och roligt här i livet!

Det värsta måste ändå vara att förlora den man älskar, att personen i fråga går bort i sjukdom, trauma ja vad som helst. Min pappa och min mammas man dog i cancer när jag var 5 och mamma var 39 och mina pappa var 45 år. Jag har många gånger tänkt på det nu, att tänk att mamma miste sin man, det skulle ju vara dem nu. Jag skulle säkert fått fler syskon om pappa levt. Och sen står mamma ensam med ett barn, ett stort hus, bil och ett heltidsjobb. Min första tanke som kommer är: Vad gör man? Det finns inte tid att sörja, man måste bara gå vidare både för min och mammas skull. Vardagen måste funka helt enkelt. Självklart fick vi sörja, det måste man göra för att kunna gå vidare enligt mig. Man måste få professionell hjälp.

När man har varit med om ett sånt här trauma att man har mist sin pappa då kan jag lova er att man tar inget för givet längre. Det kan ju lika gärna hända mamma tänkte man många gånger när man var liten. Jag har lärt mig att verkligen uppskatta livet på ett annat sätt och inte haka upp mig på småsaker. Jag kan se en stor skillnad med mina kompisar som kan klaga över sådana saker som man själv inte ens skulle tänka på. Jag sätter värde på helt andra saker, det viktigaste för mig är inte att ha den där väskan t.ex för 1000 kronor. Jag blir inte lyckligare för det. Det är viktigare att jag får vara frisk och att jag mår bra fysiskt och psykiskt. Jag tror jag överlever utan väskan! Eller rättare sagt jag vet att jag överlever utan den.

När man är här uppe så är det så enkelt, det ställs inga krav, man kan se ut hur man vill. Jag förvandlas verkligen till en riktig friluftsmänniska när jag är här uppe. Jag vill vara ute hela tiden. Att åka 1 mil på skidor känns som ingenting. Mitt mål är iaf att ta mig till Blåhammaren, Sylarna, Stor - och Lillsnasen. Det är min dröm. Jag tänker så många gånger, att tänk när man står där uppe på toppen, vilken känsla det måste vara! Då kommer jag vara världens lyckligast för att jag har fixat det. Då har jag bara massa drömmar och mål kvar! Och då vet jag att jag lätt kan fixa dem med!