En liten uppdatering från staden som ingen behövde

Tänkte att ni ska få se lite bilder härifrån nu när våren även har kommit hit.

Den här bilden tror jag bara det är en som förstår varför jag har lagt upp den, den växer iaf.

Och hela jag är fylld av massa vårkänslor nu, därav mitt leende.

Nu när man sitter och läser så mycket som man gör så dyker det upp massa konstiga namn som t.ex Domperidon som är ett läkemedel som man kan ta mot illamående. Det första namnet som kom upp i mitt i huvud när jag läste Domperidon var Pomperipossa. Undrar om dessa har en koppling?

Sökte på bilder för Domperidon och Pomperipossa och hittade följande som ni kan se här och här.

Jag finner ju ingen likhet direkt.

Barnuppfostran

Sitter och kollar på Kattis & co. Rekommenderar verkligen det programmet, det är nog det enda jag följer på tv om jag hinner. Det tas upp mycket om relationer och idag handlade det om barnuppfostran och hur svårt det kan vara. Jag tycker det är väldigt intressant för jag anser att det är bara upp till föräldrarna hur deras barn blir. Barn föds ju helt utan hämningar och moral. Ett barn kan ju säga till någon att han/hon tycker att någon är ful, för barnet förstår inte då att det sårar. Barn är ärliga, kanske för ärliga ibland.

Har googlat runt lite på just barnuppfostran, hittade följande.

Barnfostran kan definieras som "åtgärder som oavsiktligt eller avsiktligt inverkar på andras (främst barns och ungdomars) sätt att tänka, känna och vilja, att forma ideal, normer, attityder och värderingar, att tycka och ha åsikter"

Jag tycker detta är en kort och bra sammanfattning på uppfostran. Barn/ungdomar vill såklart göra precis vad dem vill och det finns också många föräldrar som låter dem göra det. Jag anser att det otroligt viktigt att man verkligen sätter gränser för sina barn. Att man även talar om vad som är rätt och fel för sina barn och vad man accepterar och inte accepterar.
När man själv får barn så är det ju svårt att veta hur man kommer att vara som förälder, men jag tror man kan komma långt med att man verkligen ser sina barn och att man alltid finns där för dem. Att man även pratar i normal ton till sina barn, jag tror inte på att man behöver skrika och skälla på barn, det förvärrar bara situationen.

Kanske kan få igång lite diskussion här om uppfostran. Vad anser ni? Håller ni med mig?

Det är 4 dagar kvar till tentan och jag har inte känt mig speciellt målmedveten till denna tenta. Tror det är så för att man tänker på så mycket annat, jag vet att skolan slutar om 5 veckor snart och sen tänker man på hur det kommer vara i Norge i sommar och mina resetankar förstås. Dem där resetankarna lyckas aldrig försvinna från huvudet.

Det som gör mig mest nöjd är att jag har ändå tagit mig i kragen och följt min planering och nu har jag fyra hela dagar att bara gå igenom allt vilket känns väldigt bra!
Men nog om om massa prat om skolan, finns roligare saker att prata om!

Som lycka.
Har ju skrivit om lycka i ett tidigare inlägg, jakten på lycka. Det är något människor söker, de flesta vill väl ändå känna sig tillfredställda med tillvaron? De vill iaf jag, jag vill känna mig nöjd med det jag kan åstadkomma och lyckas med.
Kärleken gör ju givetvis att man blir lycklig, att man är fylld av massa endorfiner och att man känner sig helt upprymd!

Känner att jag ska skriva lite mer nät inspirationen är lite bättre. Nu väntar något annat nämligen... ja ni vet! P-L-U-G-G stavas det. Låter det bekant?

Resetankar!

Sitter i resetankar hela tiden nu. Jag och K ska ju åka utomlands under julen, vi vet inte riktigt vad vi vill åka någonstans, man är ju helt klart öppen för förslag. Kollade lite på Filippinerna, ser helt underbart ut. Det har varit dåligt med förslag,men jag håller på att kolla runt för fullt!

Sydamerika lockar också, finns verkligen många intressanta ställen där.

Funderar också på att köpa en systemkamera, tycker verkligen det är roligt att fota. Men skulle vilja avancera mer.

Tänkte idag på vad jag vill göra efter jag har tagit min examen. Jag kommer nog vilja ta en långresa som lite belöning! Sen är jag sugen på att jobba inom Läkare Utan Gränser, vill gärna jobba utomlands. Jag vill så himla mycket! Jag har massa mål i livet, men det känns verkligen roligt!

Saknar även havet nu väldigt mycket, när det börjar närma mig sig sommar. Man kan bara sätta sig nere vid havet och bara lyssna på vattnet och måsarna, och bara njuta av den underbara utsikten.

Foto!

Befinner mig nu i Varberg! Känns väldigt skönt att vara här när det ska bli kanonväder hela helgen! Ungefär 17 grader, låter inte helt fel det. Har till och med bränt mig lite idag... men nu vill man ha lite färg!

Mamma och jag var ute på Läjet och jag passade såklart på att ta lite bilder! Här kommer ett litet smakprof!

Inredningsnörd...

Ja, jag är en inredningsnörd. Satt och åt med K på en restaurang idag, och då fick jag en massa idéer som man kunde göra där. Måla lite annat på väggarna bl.a. K bara skrattade åt mig när jag började berätta hur man skulle kunna göra. Men det gjorde jag med, för man kommer på sig själv att man kan se möjligheter på många ställen.



Är nu klar med allt skrivande på farmakologin i princip, är inte det lite väl tidigt? Vi är ju bara inne på andra veckan. Men det känns bara skönt.. får då kan man ta det lite lugnt dessa helgdagar också. Inte bara plugg men lite kommer det nog bli.



Har googlat runt lite på ordet "lycka" och hittade en artikel från SvD "Lycka är att kunna gilla läget - och sig själv"



- I lyckoforskningen kan man se vilka faktorer som rent statistiskt gör folk lyckliga. Det finns ingenting som tyder på att materiella ting skulle göra oss påtagligt lyckligare. Även pengar är ganska oviktigt för lyckan.



-Lyckoforskningen visar i stället att det är kärleken till en partner eller nära vänskapsrelationer som har störst positiva effekter på lyckan. Och att man i stort sett alltid mår bättre av att göra saker tillsammans med andra än på egen hand. Men i vårt samhälle finns det en klyfta mellan vad som faktiskt bringar lycka och vad vi föreställer oss ger lycka. - Det finns en perfektionism som målar upp en bild av vad lycka är. De bilderna är svåra att göra sig kvitt. Mycket kommer från reklamens värld. Där är alla vackra, har platta magar och lever i perfekta hem. Vi får för oss att vi behöver allt det där för att duga. Vi försöker fixa världen runt omkring oss - bostaden, prylarna, kroppen eller arbetet - så att den passar vår bild av lycka. Men perfektionismen är ett hinder som ger falska föreställningar om att vi skulle bli mer lyckliga om vi lyckas hitta det perfekta.



- Traditionella vishetsläror lär ut att det gäller att lära sig att gilla läget och sig själv. I stället för att försöka ändra på världen ska man ändra sin inställning till världen.



- Vi borde alla ha ett litet pling i huvudet och göra oss medvetna om hur vi mår i olika situationer. Det är viktigt att lära sig att bli varse vad man mår bra av och vad man inte mår bra av. Vi kanske kommer fram till att vi mår bättre på arbetet än hemma, eller att vi inte trivs så bra med vissa människor eller aktiviteter.



- Vi människor är målinriktade varelser. Det är meningskapande att vara på väg mot ett mål. Men när vi väl kommer fram så var det inte så märkvärdigt som vi trodde. Vi kanske måste lära oss att förstå att den största livskänslan är när man är på väg mot att förverkliga sina mål.



Den är artikeln fann jag väldigt intressant. Det intressanta är att många människor tror sig verkligen finna lyckan i allt materialistiskt. De ser inte vad det har framför sig utan bara söker, efter vadå kan man ju undra. Lyckan?



Allt handlar bara om vad man har för inställning till något, om jag t.ex har bestämt mig i förväg att den här föreläsningen kommer bli jätte tråkigt, det är väl klart den blir det då också! Om man går inte med intställningen att det kan nog bli ganska intressant och kanske har så höga eller dåliga förväntningar så kan det ju bli så mycket bättre.



Det här med att man måste lära känna sig själv, vad man blir lycklig av, och vilka som får en att mår bra är en viktig del tycker jag. Jag har inte varit den som har haft 50 vänner utan de vänner jag har är dem som står mig nära som verkligen betyder något, som jag vågar att lita på. Med all erfarenhet man har fått i livet hittills så har man insett att alla ytliga vänner var egentligen inget att ha, de riktiga vännerna står kvar och finns där för en.



Ja det här blev ju mer eller mindre en uppsats men det får ni faktiskt finna er i ni som nu läser, för jag tycker det är så intressant att prata om sådant här! Framförallt att skriva av sig sina tankar, och kanske får man en kommentar? Tycker det är dåligt med sånt hittills! Men vem vet? Någon kanske visar motsatsen någon gång..

April, april!

Idag är det första april och jag har blev lurad av "mina" barn som jag är barnvakt åt. Typ i stil att kolla bakom dig där är en giraff. Jag gick på det alla gånger!
Det är verkligen så intressant med barn tycker jag, den minsta satt och skrek och var inte nöjd. Jag tänker då, han är inte nöjd över nåt. Varför? Det är svårt att bara låta barnet sitta och skrika och vill inte äta heller. Men han fick sitta hos mig en stund och sen gick det så bra så! Barnens sinne är otroligt intressant må jag säga! Det är lätt att lura dem på andra vägar så de glömmer varför de var ledsna!

Vi läser farmakologi nu, och jag tycker verkligen det är riktigt kul! Att man har en kanonbra lärare gör ju inte det hela sämre. Jag längtar nästan till varje föreläsning, vilket inte är så vanligt!