Barnuppfostran

Sitter och kollar på Kattis & co. Rekommenderar verkligen det programmet, det är nog det enda jag följer på tv om jag hinner. Det tas upp mycket om relationer och idag handlade det om barnuppfostran och hur svårt det kan vara. Jag tycker det är väldigt intressant för jag anser att det är bara upp till föräldrarna hur deras barn blir. Barn föds ju helt utan hämningar och moral. Ett barn kan ju säga till någon att han/hon tycker att någon är ful, för barnet förstår inte då att det sårar. Barn är ärliga, kanske för ärliga ibland.

Har googlat runt lite på just barnuppfostran, hittade följande.

Barnfostran kan definieras som "åtgärder som oavsiktligt eller avsiktligt inverkar på andras (främst barns och ungdomars) sätt att tänka, känna och vilja, att forma ideal, normer, attityder och värderingar, att tycka och ha åsikter"

Jag tycker detta är en kort och bra sammanfattning på uppfostran. Barn/ungdomar vill såklart göra precis vad dem vill och det finns också många föräldrar som låter dem göra det. Jag anser att det otroligt viktigt att man verkligen sätter gränser för sina barn. Att man även talar om vad som är rätt och fel för sina barn och vad man accepterar och inte accepterar.
När man själv får barn så är det ju svårt att veta hur man kommer att vara som förälder, men jag tror man kan komma långt med att man verkligen ser sina barn och att man alltid finns där för dem. Att man även pratar i normal ton till sina barn, jag tror inte på att man behöver skrika och skälla på barn, det förvärrar bara situationen.

Kanske kan få igång lite diskussion här om uppfostran. Vad anser ni? Håller ni med mig?