När jag är 25 år

Nu när jag är hemma i Varberg, äntligen säger jag, så satt jag och mamma och pratade om vad man gör om 5 år när jag är 25 år. Man är ju såklart nyfiken på livet. Då sa mamma att "jag vet vad du ska göra när du 25", förstod inte så mycket innan hon tog fram det här:

När jag är 25

Jag tror jag ska bo i stan och bo i Varberg. Jag kommer att bo i Sverige. Jag tror jag kommer att bo i ett vitt trähus. Jag tror jag kommer att jogga i skogen. Jag tror jag kommer att bli barnläkare. Jag tror inte att jag ska plugga. Jag tror att jag kommer att tjäna ganska mycket mycket pengar. Jag tror nog att det är jättekul att vara barnläkare. Jag tror att jag kommer att bo ihop med en kille. Jag tror jag kommer att ha två barn. Jag kommer nog att gifta mig när jag är 27 år. Han som jag ska bo med ska vara snäll och ställa upp för våran familj. På min fritid ska jag och min kille ta hand om våra barn vi är nog lediga lika mycket. Jag kommer nog resa till New York eller till Gran Canaria och Tenerifa. Jag kommer nog att flyga flygplan dit. Jag kommer ha bil den ska vara mörkblå i färgen. Jag tror nog att vi går på bio ibland. Vi går nog inte så mycket på sport. Vi kommer ha tekniska apparater vi kommer ha telefon och tv, data, cd-spelare, kylskåp och frys. Vi kommer nog ha dator den kanske är lite större än vad den är nu. Tv:n är nog mcyket större och vi har nog många kanaler. Folk är nog klädda i jeans och en tröja man kanske har lite ovanliga skor dom kanske är jätte höga och så har vi nog konstiga frisyrer. Man kanske äter nån ovanlig pizza eller till frukost så kanske man äter mat istället för frukost. Jag är ganska nöjd med mitt liv.

Som ni förstår så fick man verkligen sig ett gott skratt. Detta skrev jag kanske när jag var 10 år, alltså 10 år sedan om min matematik stämmer. Just det där att jag ska bli barnläkare utan att plugga, hur tänkte jag där egentligen? Och att jag kommer att åka till Gran Canaria och Teneriffa med flyg. Idag lockar varken Gran Canaria eller Teneriffa däremot New York.

Ja tänk vilka visioner man hade då, tur att man har ändrat sig lite. Men vården var ju som sagt redan intressant då så helt fel ute var jag nog inte. Jag var tydligen nöjd med mitt liv även då, det har inte ändrats iaf.

Jag är verkligen glad att mamma hade sparat detta, det var verkligen roligt att läsa. Nu uppmanar jag alla 10-åringar att skriva ned vad ni tror att ni gör när ni är 25 år fyllda.